Självmedkänsla-visst vore det härligt att få känna det?

Självmedkänsla- visst vore det härligt att få känna det?

”Blogg blir perfekt! Jag som går runt och tänker att det där borde jag berätta om, och det där, och det här!! Och hör och häpna, jag tycker till och med när jag går runt och tänker att jag har en del klokt att dela med mig av…”

När jag nu har de bästa förutsättningarna, tid avsatt för att skriva och höga förväntningar (uppsatta av mig själv ska tilläggas) så flödar inte kreativiteten precis, av någon anledning är det alls lika inspirerande längre…jag tycker inte ens att tankarna är så himla kloka när jag ska sätta ord på dom.

Lite som föräldraskapet kan jag tänka, när kraven är mindre så är det mycket enklare och roligare. När kraven ökar så försvinner mycket av inspirationen…och kraven tenderar att öka.

Nu är det kanske inte helt optimalt att jämföra föräldraskapet med att blogga och det är väl inte heller så att något är fantastiskt inspirerande hela tiden heller men jag tror att ni förstår lite hur jag menar…?

Nu går jag mer och funderar över vad kan jag dela med mig av som skulle kunna inspirera er?

Det ska gärna vara något helt outstanding, något som gör att ni längtar efter att få läsa bloggen igen, något nytt, något klokt, stärkande, uppmuntrande, omtänksamt, hög igenkänningsfaktor, och lite udda och ovanligt (vilket är svårt för jag är väldigt vanlig).

Jag har även skapat en bild av att jag sitter och skriver i en snygg säng med vita fluffiga kuddar, nu vet jag ju att jag har den säng jag har men jag förskönar den lite, sådär vid 22-22.30 när övriga i familjen sover. DÅ ska kreativiteten öka! (På bilden bär jag också svarta läsglasögon för jag tycker att det är snyggt)

Sen att det oftast är jag som somnar först av en outhärdlig trötthet ingår inte riktigt i bilden. Inte heller det faktum att jag inte har läsglasögon, ännu..

Nu sitter jag vid köksbordet, har precis storstädat toaletten efter barnens magsjuka och bilden av mig vid datorn är inte riktigt lika snygg längre…

Jag borde veta bättre! Bilden förskönar oftast vardagen men den är ändå härlig på något vis att ha, lika mycket som drömmarna och de härliga tankarna…

Så börjar jag tänka igen…att krav tenderar att ta död på mycket…och kraven bara ökar…och den självkritiska rösten följer med som ett brev på posten.

Hur var det då med medsjälvkänsla?

Jag citerar Agneta Lagercrantz (som har skrivit två böcker om självmedkänsla); http://agnetalagercrantz.se/sv/

”Att det är att vara lika vänliga och stöttande mot oss själva när vi tycker vi gör bort oss som vi är mot andra som är med om svårigheter.”

 Hon säger även;

 ”Allt ligger inte på dina axlar. Du behöver aldrig vara perfekt. Det är sällan fel på just dig när du känner dig otillräcklig.

Det skulle jag vilja skrika ibland!

Tänk om vi istället kunde känna oss som vanliga, riktiga människor – såna som har fel och brister och som lider när vi inte räcker till. Och tänk om vi då kunde se på oss själva som riktiga, vanliga människor som gör så gott vi kan.”

 Jag kommer på mig själva att tänka på vad en god väns pappa sa till henne när hon var liten; ”Behandla dig själv som du skulle behandla din bästa kompis”

Klokt! Det underlättar faktiskt! Ge sig själv en kram istället för ett pekande finger. Några uppmuntrande ord istället för orättvis kritik. Ge sig själv en ny chans.

Det tänker jag göra. Från och med nu ska jag blogga minst en dag i veckan och dela med mig av livets funderingar även om någon röst eller en tråkig tanke försöker få mig på andra banor. Mina funderingar och tankar handlar ofta om hur det är att vara förälder, med allt vad det innebär, men självklart kommer det att slinka in lite annat också.

Jag tror helt enkelt att jag ska ta det som det kommer…det brukar bli bäst så.

Vi hörs igen till veckan och fram till dess önskar jag er alla en trevlig helg och (för er som saknar den) en ny väg att gå för att hitta er SJÄLVMEDKÄNSLA!

2017-02-03T14:06:34+00:00 februari 3rd, 2017|Familjepodden|