Så ja tack till ordet nej, det skulle smaka gott!

En del verkar födda med förmågan att säga nej. När de inte vill, inte kan eller orkar mer. Då säger de bara nej, sådär självklart och brutalt ärligt…Nähä, tänker jag, det var spännande. Hur är det möjligt att bara säga nej?

Jag vill ju också bara kunna säga nej sådär, utan tvivel eller skuld eller skam.

-Nej, jag vill inte…
-Nej, jag kan inte…
-Nej, det tycker jag inte…

Så enkelt och ändå så svårt. Nej, känns så tråkigt sa en vän till mig nyligen. Det håller jag inte med om, minns jag att jag svarade. Nej kan vara skönt att få höra ibland. Jo, så sa jag. Jag som typ alltid säger ja. Snurrigt? Yes, jag vet.

Den senaste tiden har jag funderat en del på ordet nej och dess betydelse men också över vad bristen på förmågan att använda ordet nej kan innebära…
Att gång på gång göra saker som jag inte vill utan istället göra det för någon annans skull. Att jag inte använder ordet nej för att det klingar illa och för att det upplevs som tråkigt. Att vara rädd för att inte få frågan en gång till om jag svarar nej nu. Att nej är negativt och jag är positiv.

Så nej tack till ordet nej!

…men… om jag vänder på det och tänker att nej kan vara oerhört positivt. Att ordet nej skapar tydlighet och med det även trygghet. Att ordet nej kan ge utrymme för att göra det jag vill och det jag känner för, bara för min alldeles egna skull. Att tänka att jag får nog frågan igen, för ordet nej betyder endast att jag inte vill nu och har ingenting att göra med ordet aldrig.

Då är det inte så svårt att använda ordet nej. Jag lovar, jag har prövat och jag har övat och jag har inte  ångrat en sekund att ordet nej blev en naturlig del även för mig.

Så ja tack till ordet nej, det skulle smaka gott! Jag tror att jag tar en till efterrätt också!

Kram och trevlig helg!

 

2017-03-03T21:52:53+00:00 mars 3rd, 2017|Familjelyftet|